sarachella

Jepp! Det kan även 12-åriga söner ha har jag upptäckt... min son donar och fejar och sprejar, och plattar, och rufsar lite lagom, och vaxar, och sprejar lite till... och ylar förtvivlat när håret inte blir som han vill:
"Åh, jag kan inte hänga me asså, luggen blir inte bra... åååhhh, har vi nån mössa jag kan ha..."

Ibland har misslyckad frisyr orsakat stora rabalder, som att ex sparka iväg en fotboll i ren ilska som sen träffar glasbordet i vardagsrummet där två glas står, och ljus på en bricka med stenar som far iväg, och en mamma som blir aningens sammanbiten.... då är det en riktigt bad hair day  för min son. Hur ska han bli när han är tonåring undrar jag bara... ;-)

Och nu tackar jag för mig på några veckor... tre veckor av underbar semester i Calabrien står för dörren. Tidigt i morron bitti bär det iväg och på torsdag kommer syrran efter...

Jag tror det blir riktigt bra :D

Ha en underbara sommar alla!

Att få konstellationen tonårsdotter och pappa att fungera är inte alltid helt lätt. Just nu känns det som en magnetism mellan dem, men inte den positiva magnetismen utan den negativa. De kan inte mötas helt enkelt. Suck!

Det är så otroligt laddat när de ska "föra en diskussion" för det tar inte många minuter innan det blixtrar till och åskan går. Och så blir jag irriterad och hamnar mittemellan, dessvärre oftast till dotterns fördel eftersom jag tycker att maken är vuxen och borde kunna föra en normal diskussion utan att tända till direkt. Naturligtvis borde jag stå helt utanför men det är inte alltid helt lätt.  På något vis halkar jag ändå in i diskussionen, eftersom det gör mig ont att se två personer man älskar som inte kan dra jämt. Men där ska jag verkligen försöka bita ihop. Kanske jag är för snäll och tolerant  många gånger, men samtidigt vet jag så väl vad dottern går igenom nu. Tonårstiden är ju på både gott och ont som vi alla minns, och frigörelsen från föräldrarna är ju en stor del av den.

Men för maken är det orimligt att sova till 12 på fm (för det gjorde aldrig han), att få vara ute till halvett på natten (för det fick inte han), att sova över med tjejkompisarna (för han sov aldrig över med sina kompisar) osv. Och varje gång detta händer är det mutter och diskussioner. Jag växte upp med en sträng pappa och jag vet precis hur det är att alltid behöva försvara varje steg man gjorde, och då var jag verkligen en "duktig" tonåring, men tydligen aldrig tillräckligt. Säkerligen präglar det mitt beteende mot min dotter idag, jag vill inte att hon ska känna på samma sätt, även om jag (vi) naturligtvis har tydliga regler, vad gäller tider (sätter alltid en tid), alkohol (skulle aldrig köpa ut), rökning (accepterar inte) osv.. (mer än vad många andra verkar ha tycker jag).

Som sagt, jag kanske är för snäll ibland, jag vet inte... men jag har hittills inte haft någon större anledning att misstro dottern, och har något särskilt hänt, som att hon kom hem en timme för sent för några helger sen och förklaringen till det blev väldigt snårig... så har jag faktiskt markerat detta och hon har accepterat konsekvenserna utan något större rabalder. Med pappa däremot, slutar alltid diskussionerna med tårar och låst dörr, och de går och blänger på varandra långt efter. Suck!

Troligtvis är de för lika tror jag. Båda är egensinniga och oresonliga när det kommer till kritan och självklart gör det inte saken lättare, och dessutom tror jag att het italiensk pappa versus het halvitaliensk tonårsdotter är en känslig kombination. Ärligt talat tror jag att sonens tonårstid kommer att bli mycket enklare för maken (det tror han själv också) för där kan han ha ett helt annat överseende. Men nu är det alltså bara att bita ihop och försöka vara medlaren och hoppas på att det lugnar ner sig. Att magnetismen blir positiv... ;-)

12-årige sonen som står i duschen: "Mamma!!!!! har vi nåt schampo?
"Ja, den vita flaskan med rosa på....

" Vad är den blåa flaskan som det står Nivea på då? Jag råkade ta den, och den var jättekonstig..."

"jamen, det är M:s (storasyster) bodylotion..."


Tonårsdottern , tillika storasyster, som sov som en stock... trodde vi... men nu plötsligt är klarvaken...

"Ameh, ååååh! Tog han min bodylotion!!!!!!! Och jag som snålar såååå med den, åååh, gggr, herregud alltså.

"Men gumman, lugna ner dig lite nu, det står faktiskt inte ditt namn på den. Han kan ju inte veta det. Och det är ju inte så att han har klämt ut hela flaskan.... Han råkade ta fel...

"Ameh, han tog från den! åååh...


Oj, oj, vilken katastrof. Så där på morronkvisten (läs 11.00) ;-) men nu vet jag ett bra sätt att väcka en morrontrött tonåring på iaf ;-)

Nedräkningen har börjat... den 26:e bär det iväg till Napoli och Calabrien men jag går på semster redan nästa vecka, och ja, det ska bli såå skönt.
Semestern blir annorlunda i år... istället för middagar på takterassen hos makens föräldrar i Napoli blir det middagar på terassen utanför vårt hus i Calabrien tillsammans med syrran och hennes familj och dessutom makens föräldrar.
Istället för Gaetas vackra strand blir det Scaleas vackra strand.
Coolt :-)

Att få visa syrran allt som man har pratat om i Napoli känns väldigt kul, för vi kommer att vara några dagar där också innan det bär iväg till huset. Och väldigt märkligt... märkligt att traska fram på kullerstensgatorna som vi har gjort så många gånger... tillsammans med dem. Märkligt att sitta uppe på terassen och blicka ut över Vesuvios panorama, tillsammans med dem. Och märkligt att se syrrans man köra bil i Napolis minst sagt kaotiska trafik... gulp!

Men det känns stort att de kommer dit efter alla år.
Och det blir nog en väldans bra sommar tror jag :D Och jag längtar...

     Grattis min älskade prins på 12-årsdagen!!!!! Du är underbar:-))